Våren är snart här med sin hypnotiserande manipulation och skenheliga inställsamhet. Mitt skägg växer i klarsynt ultrarapid i enlighet med Johannesevangeliet.
Den blinde sa till den döve ser du skogen där
borta? Ja sa den döve jag hör hur kärleken jobbar nattskift. Ska vi ta och röra på oss sa den stumme och lame. De tre vise babianerna lyste med sina illröda arslen i kolmörkret så att Evert Taube, Tage Erlander och Olof Palme skulle hitta hem från ingenting och ingenstans.
Selma Lagerlöf var 10 meter hög och läxade upp småpojkarna i romanen Sverige det skönt euforiskt klaustrofobiskt idylliska landet.
Själv så har jag insett att jag måste konsumera mig ur min psykiska kräftgång, tänk er doften av färsk elektronik blandat med surströmming och att läsa Kierkegaard på toaletten och det heliga Rysslands framfart medan barnen på daghemmet Svarta faran skrattar lyckligt.
Min dag stannar upp när jag ser två fläskiga tanter dansa jitterbugg på ICA Maxi. Det finns hopp för världen konstaterar medan jag plockar av mig min kvävande persona precis som Ingmar Bergman uppmanade mig vresig i skyttegraven på västfronten 1916.