Du satt och gapskrattade
på min trista begravning.
Det var det mest positiva
tyckte jag där jag svävade
uppe i takvalven, för mitt
liv var inte en tragedi, utan
en kolsvart surrealistisk
och totalt gränslös komedi.
Till slut så skrattade alla åt
det sjuka och absurda i mitt
och sina egna uppfuckade
liv, och själva Jesus garvade
där Han stod i sakristian och
bälgade i sig nattvardsvinet.
Kärleken dominerade på min
begravning och jag grät floder
och en flock änglar tröstade.
Himmelriket drevs numera av
ett multinationellt spelbolag
och jag hade naturligtvis redan
dragit på mig enorma skulder.
Gud hade stuckit till en galax
långt långt bort och jag satt
och spelade blues med Peps.
Tiden gick baklänges och allt
var ett stort vibrerande leende.