12 flottiga pizzor med ögon i det lugnt och friskt mumlande mörkret. Statsministern gråter sittandes i en tung garderob med vingar av glas. Häxmästaren har bärgat kräftor stående i givakt inför de soliga kulvertarnas gröna störtande ljus. Det är den 1 april 1934 och Frida har fött sitt tolfte bären medan maken talar i tungor med brässerad eftertänksamhet och ett riksäpple i vänster hand och en handgranat i den andra. På landets alla bibliotek samlas alla psykfall för en surrealistisk konferens om varför den gudomliga Psykiatrin är så dålig. Själv så ligger jag på soffan i ett lönlöst försök att försöka vara lika klok, förnuftig och allmänt normal som så många andra i vårt underbara samhälle i vilket folk inte minns sina nattliga drömmar. 12 friska barn springer över ett slagfält av svek och manipulation. 6 av dem blir monster som älskar att utöva tungt våld. Resten spelar i en helt tyst symfoniorkester i ett kolsvart mörkers ömsinta barmhärtighet.