Med facit i hand, med perspektiv och otaliga analyser av av min barn- och ungdom så ser jag så obarmhärtigt solklart att jag växte upp i ett ongoing dårhus som bara förvärrades och blev alltmer sjukt, urspårat, sinnesrubbat, gränslöst, en extremt ohälsosam miljö för en pojke, grabb och kille.

Jag blev psykotisk så att det bara sjöng om det i hela staden och dårhuset Örebro. Jag blev den utpräglat vansinnige symptombäraren av allas outtalade problem. Jag var tvungen att bära mitt kors år efter år efter fullständigt outhärdliga decennier av en svart ångests omänskliga tortyr.

Det fanns ingenting som jag kunde göra för att försvara mig och än idag 30, 40 och 50 år senare sitter jag i min soffa och min kropp känns som att den har gjort en ironman, alltså jag lider av ett kroniskt posttraumatiskt och psykosomatiskt trötthetssyndrom som plågar mig varje dag, och detta beroende på en uppväxt i ett surrealistiskt dårhus med två superextremtrauman som får mig att då och
då kräkas på nätterna intensivt och häftigt.
Jag har inte förtjänat det här.

Annars så mår jag rätt så hyfsat bra psykiskt och själsligt men jag är bara trött på att hela tiden vara nära utmattning, trött på att börja dagen med vara tvungen att lägga mig på soffan och vila. Det är en stor påfrestning att cykla och handla mat, att laga i ordning maten och det är påfrestande att städa lägenheten och göra rent kattlådan. Allt detta på grund utav att jag växte upp i en hjärntvättad miljö.
Livet är absolut inte rättvist men jag försöker att vara vid gott mod och tro på en lindring.

Jag befinner mig inte i ett dårhus och jag är vuxen och tar mina egna beslut, gör mina egna val. Men ett barn kan vara helt exponerad och försvarslös och totalt beroende.
Min mamma hade en svår uppväxt och hennes far hade en otroligt jobbig uppväxt, och så vidare. Jag har inga barn för det har inte varit varken aktuellt eller realistiskt. Mina två katter öser jag kärlek över. Det är så mycket mer okomplicerat att umgås med den än med människor. En vår randas snart och jag ska köpa mig en kostym och gå som en fri man på stan. Jag ska ge någon ett leende.