Krigen rör sig
som tunga dofter
i natten

Krigen
är blinda varelser
i historiens moras

Krigen
är evolutionära
tillrättalägganden
i livsformers tillkortakommanden
och folkens maktfullkomliga vanor

Om vi känner efter;
längtar våra yttersta begär
ute i naglar och hårfolliklar
- fränder till trädbark och vassruggar -
efter stora trupprörelser,
överväldigande avgasmoln
från tanks
och väldiga långtradare med stridsmedel?

Önskar vi dånande Antonov 225
med buken i grådisiga leråkrar
och vingarna hängande,
kräkande stridsvagnar
och myriader pansarbandvagnar
under korpskyarna?

Suktar vi
efter dogmatiska uttalanden,
politiskt granithårda doktriner,
uppbackade
med oemotståndliga gränsgenombrytningar
och landsändars snabba införlivanden,
följda av summariska rättsprocesser
och grundliga etniska rensningar?

Välkomnar vi oemotsagt rättrådiga bödlar
på potatisfält och småstadstorg?

Traktar vi
efter våldets renande kraft,
Putins Big Deal;
efter det äntliga slutet
på dekadent och bekvämt skitsnackande?

Är krigets alla insignier
undersköna uttryck
för kategoriska imperativ
djupt i det omedvetna,
som i viss periodicitet svallar
i och bortom levandet,
från högsta tanke
ner till minsta muskelryckning?

Står Putin smyckad
i det ryska maktruset
som ett medvetslöst uttryck
för en universell biologi,
lika stark och naturlig och obetvinglig
som vår efter vinter, vinter efter höst,
liv efter död, död efter liv?

Säger han med Bob Dylan:
”I did not come to raise, I came to bury”?

Isåfall, låt stormen komma,
lika säker som samlagets krönande
i orgasmens bebådelse;
låt de mot Ukrainas gräns masturberande
stridsvagnarna lösa ut;
låt stålets ljudkonst klinga
i skelett och lönnfett;
låt de mörka härarna,
guppande som strömstarar på iskanten,
översvalla bördigt och livsodugligt;
låt finansvalpar och programledare
gå sina oblida öden till mötes
i hjärtsprängande språngmarscher
och fuktdrypande grottsystem;
låt de allra som modernaste kärnvapnen
äntligen få visa sina fyrverkeriers lyskraft;
sina flammande och flämtande megaton
just så lysmaskblinkande
som de kan iakttas
från Internationella Rymdstationen,
djupt därnere i ytan,
långt under norrskenens farande draperier,
när krigens tabula rasa
gläntar
på allt som är oskrivet,
eller inget alls

Varde ljus!