Alla i den lilla byn var så glada över att det var självaste midsommarafton imorgon. Vädret var varmt och fint. Ett par bönder hade redan bärgat sitt hö och jordgubbarna började att bli klara att avnjutas tillsammans med glass.
Allt förbereddes för den stora härliga festen. Dansbanan bonades och mat lagades och en stark förväntan dallrade i luften och barnen lekte dunk. Som pricken över i:et så skulle Sverige möta Brasilien i VM-semifinal i fotboll natten mot midsommardagen. Alla i byn var lyckliga för livet lekte. Toner av Taube hördes och dragspel. Det blev sen kväll och folket gick och lade sig och sov.

När man vaknade på midsommarafton så var det helt mörkt ute och det var 25 grader kallt.
Människorna försattes i chock. En meter snö hade fallit och vid lunch så gick strömmen.
Gråterskorna uppe på berget grät så att det skvalade och alla barnen var förskräckta.
Snön fortsatte att falla och människorna satt med stearinljus tända och man läste ur Bibeln.
Till och med de mest övertygade ateisterna läste Bibeln. Ångesten kom på eftermiddagen och ute var det svart och 40 minusgrader.
Man eldade i kaminerna så att de var glödheta och prästen i församlingen fick hjärtinfarkt och avled. Hela samhället stängde ned efter ett par veckors kolmörker och sträng kyla. Folk dog i landet och en förunderlig tystnad lade sig över allting. Många tyckte att det bara skulle bli så skönt att och att äntligen få slippa sina jävla erbarmliga skitliv. Barnen skrek när deras föräldrar avled och ute var det becksvart och 60 grader kallt.