en månad sedan stöttade jag på pedagog- pedofil på offentlig plats.
Hon kastade sig på mig och samtidigt började ringa på 112 med påstående att jag är efter henne.
Det var rätt komisk – hon förföljde mig genom köpcentrum och samtidigt ringde polisen.
När jag stöttade på henne var hon i sällskap av en bekant som var tappet av detta konstigt situation. Jag bara försökte gå min väg förbi.
pedagog- pedofil började skrika att jag är galen och efter henne.
Hennes bekant troligen vet inte pedagog- pedofil själv ständigt patient på psyke.
Mitt intyg från rättspsykiatriska att jag har inga psykiska störningar har jag laddat på min mobil.
Polisen kom blixt snabb. 2 kraftiga polis dragit mig till polis bil trotts att jag sa till de att jag kan gå själv.
Sedan efter korta frågor stängde de mig i bilen och gick sin väg.
När de kom tillbaka var de lite tappade.
Jag i min tyr frågade – varför grep de mig? Varför lag de händerna på mig? Varför frihetsberövat de mig?
De naturligvis hade inga tydliga svar.
På deras fråga vad gjorde jag där – svarade jag att jag har bekanta som bor i närheten, jag jobbar i närheten, jag tränade i träningscenter i närheten.
Jag fattade inte mening av detta frågor – varför få jag inte vara där -på offentlig plats?
Dessa incident med polis tog ungefärligt 2 timmar (i tanke att folk våldtas och dödas och polis har inga resurser att komma och rädda)
Men pedagog- pedofil tydligen befinner sig i priviligierat position om det räcker hennes omotiverat påstående för polis bilen med 2 polis kommer omedelbart, griper och frihetsberövar mig.
Särskild komisk lät för mig frasen som sa en av dessa poliser – vi bara gör sitt jobb.
Varför gjorde inte polis sitt jobb när det gäller utredning av grov våldtäkt mot barn?!
Sedan fattade jag varför detta teatern spelas för mig – det var provokation- polisen hoppades på att jag kommer göra motstånd eller få utbrott.
Att förklara mig galen – det är en ända sätt att märka deras egen grov tjänstebrått – mörkning av barnvåldtäkt.
Jag har varit med samma situation för 2 år sedan – efter hela dygn av tortyrliknande tvångmetoder (delvis i närvarande av min son) frågade polisen – hur mår jag psykisk?
Jag svarade med leende – bra! Och efter halv år undersökning på sjukhus har jag skriftligt intyg om det.
Vilken besvikelse visades på polisens ansikte!
Jag rubbade färdigt sceneriet!
Jag var utsatt för halvdags av husrannsakan utan vara underrättat i förväg, var arresterat och häktad i halvdag utan vara underrättat i förväg – allt med förhoppning på att jag få utbrott.
Jag tagit reda att polisen redan fattade beslut att placera mig på psyke under ett år. Med motivation att jag vände mig till psykolog efter jag fick veta att sonen blivit våldtagen)- jag var ledsen.
Polisen ville stoppa mina försök att ta upp sonens fall och vill mörka sina grova tjänstebrott i detta fall
Nu incident visar att de hoppas fortfarande.

Jag anmälde polisens omotiverade våld.
(Som vanligt) min anmälan lags ner.
Incidenten orsakade hus mig hjärtklappning. Jag fick högt blodtryck. Intygas av lekare.
jag var utsatt för grov fridskränkning, olaga förföljelse och ofredande av polisen