Att knyta an till den svenska stjärnan är nykter av stolthet
Med noll svartsjuka i det förflutnas akademi
Vi välkomnar naturens sunda känsla i logikens förvirring
Vi hällde sorg i skapelsens robusta poesi
Vi blev gravida med stereotyper specifika för solidaritetens hemland.
Vi fångade svekets täcke i mognadspoesin.
En väntan, ett uppvaknande, ett återseende
Vi har spätt på försvaret av att vara materialist
vi var tomma
Vi har sett ansträngning från skam
I en berättelse vinstockar
Vi snubblade över den kungliga härstamningen
Varje gång en tapper ben i kors i kurragömmas slott
Mitt bland månarna som inte ger upp skämtcivilisationen
Som de som bönfaller
Ängslig älskar njurar
vi tog skydd
Edens ögon är bruna
Barmhärtighetsed även med ett orange sinne
Till varje skjorta som går ur hand i gryningen
vi slog in
Med sveket av hackan och spaden öppnade på morgonen
Vi kammade med årens mogna kam
I hjärtat kvävs vi utan att bli igenkända
Från historiens musik
Vi är tagna
Från ödet för ett smärtsamt spel
Från fredens krona sväljer vi
Mashallah, från gudens svans
vi har blivit raderade
Vi gömde oss i de fullständiga drömmarna om din existens
Vi vet det från sinnet till platsen för lugn bedömning
Medan man inte vill bli känd, till tillvarons väggar
Vi klamrade oss fast vid marmorinskriptionerna som dualiteten snubblade över.
I stolthetens slöja att inte bli känd
Utan att regna mystiska fakta över sinnets sällskap
Vi gömde oss i Ilions gryning
Att arbeta medan du slår in pusslet
vi smälte
vi gömde oss
Vi är renade från rosorna som ligger och knyter sig
Sju dvärgar med lust
vi krympte
Ändå av respekt för syftet
I frånvaro av rasande hunger
På Ilion guesthouse
Till den stora basaren
Till en vargsäte
Vi kramade om månens ring
Vi togs från utlandsboets brödraskap
under islams paraply
Längtar efter drömtäcket i vår hemlighet
vi smälte
vi gömde oss
Till poetinnan i våra sinnen
Ej ifrågasatt i spelarens plånbok
Med modets penna är yufka ur kontakt
Svekets spik utan att vara hjälplös
vi smälte
Från skägget till den knotiga poesin
Vi höll fast vid trons heliga skämt
Vi är fortfarande förbannade
Till rikedomens krona som faller från gommen
Till Ilions harem
Bortom pennmagikers skalor
Om det inte finns någon intimitet, på helgonets sida
henpecked i mode
I tonhöjdsmånen, när sinnet ägnas åt sysslolöshet
Time-sine smällde in i en bränd lunga
vi gömde oss
I namnet på ryggraden i gryningen ännu till dygdens hjärta
Vi tog skydd i livets hus med refräng
vi smälte
I den koloniserade filosofens robusta natur
Utan tvekan stadens skjorta, landets gång
Till sinnets tänder
vi tog skydd
Syndat!
För att inte vara ett plåster på höljets membran
Till filmremsan som gryningen tar från logiken
Till tolkningen av sentimentalitet
vi passar
Till kärnans nåd
På rättvisans befallning
Vi tog skydd!!
Men dessutom poetens rådbok
Att hittas tom i visdomens armar
Jag är smält!
Till kamratskapet som söker logik
Jag gömde mig i avskedspennan.