Enkel yogamorgon igen.
Hjärnan höll sig utan att jag behövde förmana den.
Stannade i höger stortå. Smet inte iväg innan det var klart, till nästa.
Vilade i vänster skulderblad. Sneglade inte på båda.
Innan det var dax.

Då ville hjärnan – eller är det jag? - testa gränser.
Med vilje kila vidare.
Känna på vänster skinka innan höger mognat klart.
Den beter sig som ett litet barn som måste se om mamma reagerar
när hon tar något hon vet hon inte får.
En helt medveten test. En liten provokation,
för att se vad som händer.
Blir mamma arg?
Skrattar hon?

Mamma blev inte arg.