När det gröna gräset blivit mossa
Och mitt röda blod har färgats grått
Då glöden har slutat blossa
Av alla drömmar som jag förrått

När alla idealen blivit skeva
Och den egna kompassen visar fel
Då blir det plötsligt svårt att leva
Och va en människa som är hel

När medaljen har slutat blänka
Och det aldrig blev nån stor final
Då finns det inga sorger kvar att dränka
Bara tystnaden som är total

När alla lösa trådar knutits
Och domen fallit utan nåt bevis
Då pliktar jag löftena som brutits
Och betalar med ensamhetens pris

När klockan klämtar sista timmen
Och den långa vägen nått sitt slut
Då höjer jag mitt glas mot himlen
Och säger skål i en svart salut