Jag är på väg hem i natten; jag ser mig själv leva i varenda skugga - iaktta mig själv på det sättet som det känns att man är iakttagen. Autopilot i en mardröm. Himlen är lila bläck. Bokstäverna i min mobil krymper men vilar mot något stort - de andas. Ska en fågel bryta den fjärde väggen och upplysa min väg? Det kanske inte hade hjälpt om den sa den drömde mig eller om det var tvärtom. Jag kliver upp på trottoaren ruskar av mig tjäran går in på perrongen in i ett upplyst tåg. Det är inte en levande människa här. Tåget rullar jag ser världar stiga och falla ur fönstret - men inuti tåget ett tidlöst Europa som om någon skjutit en pil genom Kafkas böcker.