Vintern kliver in i våren;
körsbärsblom utanför synagogan
man kan spegla sig i gatan som om den vore gjord av glas.
Ansiktet är mer en spegel av en spegel.
Världen är en brinnande kristall,
gömd under en flik av tiden.

Ordet tar ingen plats.

Den tomma trädgården vid havet lutar sig över vattnet, en ögonblicksbild av alla pengar i världen, här vilar anden - speglar sin grönska som slingrar sig
- stannar som blommor runt ett hål i tiden.

En tavla från framtiden tittar tillbaka på dig.

Vila dig medan jag rider vågen bakåt
samtidigt som min dröm fastnat i morgondagen
- fast att alltid bli

Skeppet sjunker,
havet pustar ut

ESTONIA!