Det var en gång ett hus av trä
På pålar det stod över sank terräng
Det fanns inga alligatorer där
men jag minns att det alltid var gott om fisk

Cypresser kantade stigen mot farvägen
allihop döende, tycktes det mig
Luftrummet under de väldiga grenarna
upptogs av fikusars franslika rötter

Där gick en hängbro av plankor och rep
som ledde ända från stigen till dörren
och ruttnade långsamt
av mögel och tyngd

Så grannarnas hatade berberisodling
som etsat sig fast bakom tänkarens pannben
med hunden som ensam stod bunden och skällde
Där fanns ingen framtid, och inget förflutet

Jag gömde mig under en bredbrättad hatt
gick omkring med ett metspö, men
fiskade sällan
var bara i vägen vart jag än kom

När stormen lyfte bort taket
skrek jag
När pålarna rasade
vaknade jag.



10/3 2022