Margaretha brukar säga
att det brukar ta sig väl
och fint ut i tanken,
kärleksfullt och medvetet ömt.

Men när det sedan bär mera av,
då är det precis som
att hela ens jag vill galoppera,
heller än att sätta av i trav.

Sådär beskriver hon gärna görandet
oavsett var det tar sig ut.
Hon blir som alldeles till sig i trasorna,
vad hon än tar sig för med.

Hon tror att det beror på att när hon vilar,
så vilar hon verkligen
och när hon 'är i gasen',
då släpper hon verkligen 'alla spärrar'.


(Spontanskriven text från i mars)