Jag dröjer mig uppe
sent i natten
med Chögyam Trungpas
trebands Vajradhatuseminarier
i min sydretreat i Nyköping,
när jag står på toaletten
och av hänsyn till sömnens invånare
riktar urinstrålen i porslinets vita stup
vid sidan av bottnens vattensamling,
och oväntat hör
hur strålens fall mot porslinet
lösgör en avlägsen, nästan ohörbar klang
av klockor
ur toalettstolen;
nära nog identisk med den silvriga klockklangen
från kapellet i Nikkaluokta,
som en gång bars upp till mig och Anna
i brottstycken i vindkasten
högt uppe på Cievrraláhkus högplatå

...och i denna luftiga andlighet
av skvattram och svindlande vidder
retirerar jag
till midnattstimmans fortsatta hinayanastudier,
medan stadens livstecken småningom reduceras
till mina egna lugna hjärtslag
och en hart när omedveten andhämtning