Svänger in genom portalen,
ut på en trång innergård
med himlen rakt upp
mellan huskropparna

Ängeln
med sitt vita hår luftigt
kring huvudet
och glasögon med cirkelrunda linser
i ansiktet
ser ut att befinna sig i något slags bestyr
med gammal ofärdig man
tjugo, trettio meter bort i tiden

Ängeln för omständligt och makligt
den ofärdige, som stödjer sig på kryckor,
över innergården, i riktning mot mig

Hon tillhåller mig att ställa cykeln
där jag inte ställt den,
vilket jag genast åtlyder

Ängeln öppnar en nödutgång i en vägg,
och träder in i huset - som står blickstilla -
med den långsamt hasande ofärdige i hasorna

Jag följer Ängeln och den gamle
in i det okända,
och träder sist in i det trångt opersonliga,
industrikalla utrymmet,
varifrån flera dörrar gömmer det som finns
bakom dem

Ängeln öppnar en inre nödutgång,
och ber mig träda förbi den ofärdige,
men jag visar henne
att det inte finns någon möjlig passage,
om jag inte vill knuffa omkull den gamle

Innanför inre nödutgången
stupar omedelbart en brant stentrapp
som halvvägs ner svänger tvärt i 90°

Ängeln nedstiger först,
sedan tätt därefter den ofärdige,
som överlämnar en av kryckorna
till Ängeln,
och håller sig med den fria handen
i ledstången

Jag kommer direkt efter

Både Ängeln och jag frågar den ofärdige
huruvida han tarvar assistans

Denne fortsätter oerhört långsamt och ryckigt ner
i det ljusa utrymme som öppnar sig kliniskt kubiskt
som ett desinficerat skyddsrum
omgjort till ljusterapi eller himmel

Den ofärdige vacklar diagonalt genom ljuset
över golvets kyla
mot bortre väggen
som täcks av en vit duk
som kanske förespeglar evigheten
eller något man minns

Ängeln vänder sig mot mig,
pekar med ena vingen mot ett bord,
där det ligger en bok,
och säger:

”Ta din bok och gå!”

Jag ser boken: POST FESTUM,
lyfter den tunga volymen från bordet

Ängeln säger: ”Var glad!”

Jag retirerar baklänges tillbaka till trappan,
vänder mig om på säkert avstånd,
och stiger upp i marknivå,
ut genom dubbla nödutgångar
till sista mars kylslagna sekularitet;
cyklar ut genom portalen
och minns det som skett
som en symbolfylld kortfilm

och allt är ett slags efteråt