Rädsla för att inte hinna med, har med logik att göra. Men har rädslan för att dö med saken att göra? Rädslan består helt naturligt i förståelsen för att 'inte hinna med' att göra allt det där som återstår att göra. Läsa slut en bok, bärga skörden, ta in hö till ladorna. Det pratar väl politiker om? Skörda vad en själv har sått, såvida det nu inte är draktänder förstås. Men att spara i ladorna. De flesta bönder har väl bara en lada. Hinner jag ta ut plåten med bullar ur ugnen? Fast det där med bullar brukar inte ha med just bullar att göra. Annat än som orsak till att huset brann 'för fulla muggar' förstås. Var branden till för att dölja något? Var det ett dåd av en pyroman? Min förkärlek för att skriva om pyromaner, beror nog på att jag själv blivit anklagad för just pyromani och att ha slängt fimpen på marken utan att släcka den, trots att jag inte röker. Å andra sidan är inte Torkel och hans hustru Ida, med i VISIR. Har för mig att de har en dekal som... ...men åter till ämnet, utöver att nämna att det inte alltid är rökaren som drabbas, utan det kan lika gärna vara de som befinner sig i samma lokaler. Arne, Gösta och Anton var ju storrökare. Brukar vegetarianer och veganer röka? Hittler var visst vegetativ, måste en bli galen just därför? Han hittade dock på att hysa 'de sju dödssynderna', enligt alla de berättelser... tänk att han är en sådan kändis. Det är visst farligt att vara känd. En del skådespelare är rädda för att 'beträda scenen'. En hel del soldater är rädda för att behöva gå ut i strid. Kanske för att dö också. Men just att dö är sällan något att vara rädd för, mera då att behöva lida innan. Men en del hade galghumor. 'Är ni inte färdiga snart?' eller 'Vad väntar du på?' Det kan vara en antydan om att den som skall dö, får för sig att bödeln är feg eller rädd. Det är helt naturligt att vara rädd för 'saker och ting', för oförutsedda händelser, eller rent av förutsedda. Det är en känsla förstås och känslor har inte just med logik att göra. Fast ibland verkar det ha det. Om någon klandrar en annan för att 'du är väl inte rädd?', så brukar den antydande och frågande själv vara rädd för något. Exempelvis för att bli mos om den skulle bli hängande i en trasig del av klädseln, hängande upp och ned från skall vi säga, en trettio meters höjd över ett bråddjup med fantastisk utsikt någonstans i verkligheten. Själv vet inte Ida eller Henry om någon av dem är rädd precis, för att dö, falla ifrån mitt i, men skulle någon av dem bli liggande på sjukhus medan ett gäng utklädda i vitt, söker rädda människan i horisontalläge, skulle de blott de vaknade, bli irriterade för att de om de skulle dö, inte skulle hinna med allt det där de räknat så med att hinna med att göra? Du har själv aldrig funderat på saken, för att du har så mycket att göra att bara hälften kunde vara nog? Men du följer väl 'regelboken'? Du tar väl inga genvägar för att nå delmålet, på vägen mot det där litet större målet, hägrande vid horisonten?