Rädsla för att inte hinna med, har med logik att göra.
Men har rädslan för att dö med saken att göra?
Rädslan består helt naturligt i förståelsen för att
'inte hinna med' att göra allt det där som återstår att göra.

Läsa slut en bok, bärga skörden, ta in hö till ladorna.
Det pratar väl politiker om? Skörda vad en själv har sått,
såvida det nu inte är draktänder förstås.
Men att spara i ladorna. De flesta bönder har väl bara en lada?

Fast om bilen är en sådan där Lada, av det bilmärket, alltså,
då har den kanske bara två, en byggnad och en bil. Men en
bil är väl också byggd? Ibland sover en människa i sin bil.
Kanske får det bli ett natthärbärge ibland?

Hinner jag ta ut plåten med bullar ur ugnen?
Fast det där med bullar brukar inte ha med just bullar att göra.
Annat än som orsak till att huset brann 'för fulla muggar' förstås.
Var branden till för att dölja något?

Var det ett dåd av en pyroman?
Min förkärlek för att skriva om pyromaner,
beror nog på att jag själv blivit anklagad för just pyromani
och att ha slängt fimpen på marken utan att släcka den,

trots att jag inte röker. Å andra sidan är inte Torkel
och hans hustru Ida, med i VISIR.
Har för mig att de har en dekal som...
...men åter till ämnet, utöver att nämna att det inte alltid är

rökaren själv som drabbas.
Utan det kan lika gärna vara de
som befinner sig i samma lokaler.
Arne, Gösta och Anton var ju storrökare.

Brukar vegetarianer och veganer röka?
Hittler var visst vegetativ, måste en bli galen just därför?
Han hittade dock på att hysa 'de sju dödssynderna',
enligt alla de berättelser...

...tänk att han är en sådan kändis.
Det är visst farligt att vara känd.
En del skådespelare är rädda för
att 'beträda scenen'. En hel del soldater

är rädda för att behöva gå ut i strid.
Kanske för att dö också.
Men just att dö är sällan något att vara rädd för.
Mera då att behöva lida innan.

Men en del hade galghumor.
'Är ni inte färdiga snart?' eller 'Vad väntar du på?'
Det kan vara en antydan om att den som skall dö,
får för sig att bödeln är feg eller rädd.

Det är helt naturligt att vara rädd för 'saker och ting',
för oförutsedda händelser, eller rent av förutsedda.
Det är en känsla förstås och känslor har inte just med
logik att göra. Fast ibland verkar det som ha just det.

Om någon klandrar en annan för att 'du är väl inte rädd?',
så brukar den antydande och frågande själv
kunna vara rädd för något.
Exempelvis för att bli mos

om den skulle bli hängande i en trasig del av klädseln,
hängande upp och ned från skall vi säga, en trettio
meters höjd över ett bråddjup med fantastisk utsikt
någonstans i mera verkligheten.

Själv vet inte Ida eller Henry om någon av dem
är rädd precis, för att dö, falla ifrån mitt i,
men skulle någon av dem bli liggande
på sjukhus medan ett gäng utklädda i vitt,

söker rädda människan i horisontalläge, skulle de blott
de vaknade, bli irriterade för att de om de skulle dö,
inte skulle hinna med allt det där de räknat så med
att hinna med att göra? Du har själv aldrig funderat

på saken, för att du har så mycket att göra att bara hälften
kunde vara nog? Men du följer väl 'regelboken'? Du tar
väl inga genvägar för att nå delmålet, på vägen mot det
där litet större målet, hägrande vid horisonten?