Livet är en semester för de döda,
sade poeten Bodil Malmsten,
(men kanske inte ordagrant.)
Livet är en tillfällig och övergående
utflykt för att de döda ska få lite
omväxling och rekreation.
När det är dags så åker man hem.
Berikad och en smula omtumlad
drar man sig tillbaka till sitt
residens i dödsriket och utbyter
erfarenheter framför lägerelden.
Så finns det de som i förtid
avbryter sin semester livet och
det kan man ju mycket väl förstå
så som världen är beskaffad,
ett i mångt och mycket omänskligt
helvete som man helst ska undvika
att sätta sin fot i, men också
mycket gott, kärlek, kärlek, kärlek.
Men jag skulle för all del kunna
tänka mig att åka hem snart, men
det är några decenniers projekt som
jag måste gå i mål med dessförinnan.