Jag möttes
av Näcken i bäcken
och hans porlande spelande
lockade mig till sig.

Stilla stod jag
när stråken
varsamt forsade
mig till världen bortom
och tillsammans njöt vi
av Naturens trolska toner.

Snön kramade träden,
efter aprilstormens ivriga framfart,
och isolerade dälden
till en egen sfär
där vi stilla sitter och är
när träden talar genom
mossmarken och brusar
i buskar och barken;

Här spelar alla samma sång
och Naturen välkomnar
de famnar som speglas
i Näckens bäcken,

där det glänsande
svarta guldet
renar och svalkar
skogens rötter,

där i djupet
vilar gamla själar
i väntan på visan
att sluta sin vers.