Det sägs ibland: ”Om blickar kunde döda!”,
men det sker sällan på det sätt man tror.
Jag minns en kärleksblick som alltför stor
för att jag skulle undgå att förblöda.

Jag minns hur hämningslöst det tycktes flöda
en ström av hänfördhet som genomfor
min själva själ. Jag minns hur blicken svor
att aldrig vika bort och sluta glöda.

Jag minns allt hopp den blicken innehöll,
jag minns hur blicken log och föreföll
att sjunga. Ja, jag minns hur sången löd.

Men minnet av en blick som en gång varit,
och vetskapen om att den nu förfarit
har gjort den blicken synonym med död.