ESSÄISTISK.

Brunnen avgrundsdjup
den sinade aldrig.

vattnet iskallt handpumpades
upp i karet av hård cement

Följde ofta som barn med mor till kyrkogården
för att plantera växter på min faders grav

Stod vid kyrkogårdsmur
ryggen vänd
mot det lilla huset

benhuset kallat
där ben man hittade i jorden förvarades


Björkens löv susade
jag är törstig mor
får jag dricka litet
ur mina händer

nej, nej med förskräckta ögon hon på mig bannar
drick aldrig vatten här


överblivna människoben lades här
att vila i frid sade mor
kanske det var de gamla från förr
som äskar vätska
vid varje doppe ur
pumpens näbb


Med ryggen mot benhusets vita vägg
och blicken vänd
mot de dödas vilorum

Ej jag förstod då varför törstens lisa nekades mej i sommarens hetta

Vid eftermiddags ro
så naivt barnet tanke kunde vara.

Vattnet svalt kommet klart ur jordens svala djup
Bara ?

© Bosse 2 maj 2022.