Tänder som lyser som tusen och en färgade gatlyktor som lyser upp de mörka gatorna.
Det såg ut som ett pärlskyltfönster.
Varje eländig förbipasserande tog en blick och beklagade sig, blicken fäst vid håret som dansade i vinden.
Dessa hårstrån skapade en miljö där bambuträd rotade i en rasande skog svajade fram och tillbaka och dansade graciöst.
Det var som om ögonen var på en resa genom molnen, som om de tittade på rymdskepp som färdades mellan galaxer.
I slutändan kombinerades dessa egenskaper i en Guds design.
Ropen från dem som gick i krig i hästdragna vagnar för innehav kom från bergens urholkar.
Spåkvinnan sa till vem, vem har tur.