Livet går fram över människoskogen
lämnar vindfällen och rotvältor.

Vi är flockdjur
vi knuffar natten framför oss
som en tung byrå.

Vi är flocken av minnesfåglar
som navigerar utan stjärnor
och böjer våra pannor mot jorden.
Böneriktningens pil pekar inåt
genom mörkerskog
över ensam frostmark
in mot kärnan av ljus
mot lågan som brinner utan att förtära.