En Turk och en svensk var vänner.
Svensken hade en båt att äta, medan turken hade mat i handen.
De hörde ett ljud från ovan, en tsunami kommer till dem där ni är, lämna ön tills dagen.
Han sa: "Det finns gott om mat på den motsatta stranden, ni kan bo där nu."
Fram till nämnda dag, då turken åt och förtärde all mat han hade med svensken, var det ingen brist på mat.
Svensken hade gömt lite mat i buskarna på berget för säkerhets skull.
Den förväntade dagen har kommit, vädret är varmt, himlen är solig, havet är vågor och å ena sidan blåser vinden.
Svensken sa, vi ska gå över till den motsatta stranden, men vi känner dem inte, vi vet inte vem som är där och inte.
Han sa: "Vi känner vår plats väl och dåligt, vi vet var vi är och vad som finns där," sa han, "jag går inte över havet."
Turken var väldigt arg, hej, min kuks butler, du vet, vi skulle korsa tillsammans, han fick panik och sa att när vi ätit min mat, kom du till besinning.
För han var helt färdig med sin mat och kastade påsen i havet.
Den svenska båten hade gömt sig djupt inne i skogen
När han såg att turken var arg hoppade han upp och försvann bakom berget.
Turken började gå fram och tillbaka i sandområdet vid havet i hopp om att ta sig över, men utan att förlora hoppet om att ta sig över.
Svensken tittade på honom från toppen av berget.
Under tiden, låt oss se om en andra röst kommer till Turk, eller om röstens ägare kommer att skicka ett skepp och rädda Turken därifrån, eller låt oss vänta och se om Noaks flod kommer att bryta ut.