Av skiraste väv
byggs förtroende,
en missriktad avsikt
sliter sönder
trots goda intentioner

Då skakar marken
där fötter träder
sprickan vidgas
för att sluka
mig i ruiner

Såmannen strör tvivel
på avgrunden
där inget syns gott
jag kisar mot djupet
bländas av mörker

Så bryr jag
inte så mycket
för spelar roll
gör det inte
om en miljon år