Ladinskys Hafez
skrev att vår sol
värmde himlen

långt innan
den smekte
våra skära
aviga kinder:

"Our sun sat in the sky
Way before this earth was born
Waiting to caress a billion faces."

Ändå sitter jag
med mina drag i vädret
och försöker fånga
solens strålar
som det vore
första gången
solasången
hälsar huden hem.

Han uppmuntrar all konst,

för till slut skapar någon
åter det förfinade
verket som förenar
himlen med fjädern
och bläcket i boken
med ordet i hjärtat.

Allting glöder då
likt solen som för evigt
fortsätter att smeka
våra kära aviga kinder.