Det var avloppsråttorna som först märkte att den kom in till stan.
Han är för tjock för att få plats i avloppsrören.
Han hade också grov hud.
Dra sig tillbaka till en avskild plats.
Han väntade i fyrtiofem dagar utan att röra sig.
Flyttade till handling en midnatt
Stålrör som böjs när de passerar.
Han nådde källaren i en konsertsal.
Publiken skulle komma varje dag, vars antal nådde tusentals.
Från ung till gammal, till och med medellängd.
Medan församlingen vrålar ovan marken går.
Dansande de framtida gravgrävarna
Mellan metallrör.
Portvakten insåg en dag,
Han såg den stora förändringen han inte var van vid.
Det var ett musben.
Han hade gjort ett hål i den stora dörren,
Tillräckligt för en medelstor hund.
tittade till vänster och höger
Nu till källaren,
Kunde inte märka någon förändring.
Ännu en konsertdag
I en tid då publiken är trång
En av publiken hade feber.
Han sov på sitt eget huvud och gick ner.
En cigarett i tid
Precis när han ska komma tillbaka
Han blev påkörd av en katt och hade bara en repa på armen.
Han återvände till publiken.
Men han hade tagit dödsslaget en gång.
Medan han vrider sig i armens smärta
Han vandrade omedvetet bland publiken.
Dödselixiret spred sig bland folkmassorna.
Även om det inte märktes då.
Snart började köer bildas.
På alla sjukhus i staden.
Medan patienterna står i kön
Den fläckiga musen vandrade i avloppsbrunnen.
Det växer mer och mer,
Det spred sig allt eftersom det förökade sig
Avloppsrören som löper under staden som ett nät.
De sa att förstörelse har kommit till staden.
Det fanns de som sa att det var en förbannelse från Gud.
Situationen blir allt djupare
Vårdpersonalen hade inte råd att tjänstgöra.
De gjorde också förluster dag för dag.
En dag spreds fruktansvärda nyheter.
Det svepte över slummen i hela staden.
Råttor lika stora som en hund sett,
Gräver stadens största kyrkogård.
De förde de döda till jorden.
Folk fick panik.
Rädsla svepte runt.
Det rådde brist på droger i landet.
de döda gick upp varje dag
Femtio flöten.
Och en dag kom de mest fruktansvärda nyheterna.
Möss infekterade reservoaren nära staden.
De byggde en väg
Till huvudledningarna som leder vatten till staden.
De var på väg därifrån.
En dag kom en man till denna stad
Som om han har gått vilse.
Han sa, hur är situationen med folket?
De sa att vi blev attackerade av möss.
Han sa vad gjorde ni för att bli av med det?
De sa att det inte finns något att göra, vi kommer att gråta.
Mannen tittade på deras ansikten
Rädslan för döden han såg grep dem alla.
Han hittade tio vagnar av rent beck
Lastade den på bilar, bar ut den ur staden
Till platsen för mössen närmast staden.
Efter att ha hällt några dunkar bensin
Han tog fram sin dolk och ströp sin häst som han red på långa vägar.
Han delade den i bitar, stänkte den mellan staden och dammen.
Precis i området där det häller beck.
Han tog en pistol och låg i bakhåll.
Möss luktar kött efter ett tag
De startade en räd mot staden.
Bär sjukdomen till staden på huvudet
Inklusive en blek mus.
När de attackerar med en omedveten attack
Bitar skurna från hästen.
En rök av eld antändes och nådde himlen.
Som de bakom pushar
Som pansarbilar som går i krig
Det var inte tillräckligt med ledarnas styrka för att göra motstånd.
Och en enorm svärm av råttor svärmade in i beckhögen.
Svart rök täckte himlen.
Dess doft spred sig över hela staden.
De jagade resten en efter en.
Därmed räddade de staden där de skulle leva med ett hopp.
De gjorde en olycksdumpning.
Hälften av människorna hade dött.
De var tacksamma för att de hade räddat den återstående hälften.
De begravde sina döda i jordens buk.
De gick in i en ny era
Med ett nytt hopp.