Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Gener älskar i mörkret



Dörrarna öppnas bara när du kommer
Ändå är du frånvarande.
Det finns förebråelser och uppror i nattens deg.
Det är därför du blir kränkt av havet.

I detta mörka rum
Den här väggen som jag slår
Jag är fångad i kärlekens ilska
Jag trasslade in mig i ditt hår.
Bortom dina ögons sömn
Jag kunde aldrig fly.
Mina drömmar var långt borta
Du höll inte mina händer

Jag kunde inte nå dig för hand
Att glömma din smärta
Jag skrapar min hud
Jag skriver ditt namn på mitt kött
älska som fjärilar
Jag dyker in i det djupa blåa i dina ögon.
Jag begår mord.

Jag hittade andra läppar i mina drömmar.
Det är precis ovanför ditt vänstra bröst.
Rör och känn mörkret.
Jag är där
Återigen med dig i dödens namn.
I nattens sköte.
Jag förökar mig snabbt.

När himlen brusar.
Regn är nattens tysta final.
Rör den inte.
Du gråter när du rör vid den.
Våra gener älskar i nattens barm.
Jag vet inte om du är medveten om det.

Rör och känn mörkret.
Det är jag, jag är där.
Återigen med dig i de dödas namn.
I nattens livmoder.

Jag växer upp snabbt.
När himlen dundrar.
Regn är en lugn final på natten.
Rör inte.
Du gråter ju mer du rör den.
Våra gener älskar mitt i natten.
Är du medveten?




Fri vers av Orion93 VIP
Läst 57 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2022-06-10 14:44



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Orion93
Orion93 VIP