Bor ensam bland miljoner
När jag är ensam tar jag vingar som om jag går bland miljoner.
Jag flyger i himlen och tittar på havets blå.
Jag korsar de snöiga bergen bortom haven
Genom att andas in längtan efter en stad.
Doften kommer från bortom tiden
Jag genomborrar atmosfären och blandar mig med utomjordingar.
Det finns de som utforskar med sina rymdskepp.
De som återvänder från det svarta hålets svarta brunn.
Orakel ansvariga för att tämja stjärnorna i Vintergatan.
Jägare på sjunde våningen i det sjudimensionella universum.
Jag lägger min jordglob framför mig, min berättelse i en berättelse.
Det här är berättelserna som ska skrivas
Uppradade i rader.
Jag fokuserar på en ö som lugnt kommer att vila mitt huvud.
Bort från världens problem, bort från frågan om livet efter detta.
Som om övertygad om att det finns en liten stuga.
Jag vill inte, de pråliga palatserna luktar blod inuti dem.
Det är mitt paradis, det är min stuga, jag tar en anteckningsbokspenna.
Jag börjar skriva mina berättelser, som redan är i ordning.
Dessa berättelser är så långa
Om jag går runt världens midja med avsikten att ha ett bälte,
Trettio varv tills jag är tillbaka där jag började.
Från djurriket till insekternas värld
Från hajar till valar.
Allt från delfiner till sjölejon.
Min skribent flödar oändligt i tiden.
Kom en dag filmskaparna i ett rymdskepp,
Manusförfattare, kameramän, scenarbetare.
Jag bär den rad för rad tills mina ögon blir blodsprängda
Produkterna som jag skrivit och lagt mina tårar till.
Till en filmstudio.
Jag börjar miljoner år kommer att flöda bortom
Tidskalenderns sista länk.
Även om jag bor bland folkmassorna,
Eller när jag är ensam
Mitt liv är en så rik, magnifik värld.
Jag är uttråkad
Eller vad ska jag göra,
orolig för vad som ska hända nu
Det finns ingen plats för sådana termer i denna värld.
I den här världen finns produktion och affärer.
Det finns löpning i den här världen, såväl som sprint.
Det finns ingen plats för jämförelse eller skvaller i den här världen.
En värld där ditt eget öde levs.