Fiskmåsarna häcklar 'fågelskrämmorna' på taket.
Sätter sig ibland på dem för att visa sitt förakt.
Sitter skrämman stilla, är det nog inget att vara rädd för.

Människan pratar ibland med statyer.
En sommar i Kungsträdgården i huvudstaden

(programmet i datorn gör en röd understrykning
vid ord som Kungsträdgården, trots att det är en
milt sagt känd plats)

hade två polare slagit sina påsar ihop.
En var mimartist och spelade staty.
Den andra skulle låtsas att statyn var en staty.
Han gick fram och pratade med den.

Någon skakade på huvudet åt token vilken till synes
pratade med vad som uppenbarligen var en staty.

Turisten som höll i en kul glass, blev märkligt nog
som skrämd, när statyn svarade genom att oväntat
samt plötsligt, ändra läge och intog en annan posé.

(Posé är utrikiska och betyder ställning.
Här var det förställning av utklädd människa i viloläge)

De båda lustigkurrarna
hade en kul sommar helt enkelt.

Utom då det regnade. Trots att det sannerligen var
en sommar att minnas, så öppnade himlen sina portar
även den sommaren och så föll vattnet och
fjällen föll från ögonen på människorna igen.


(Om bilden.
Om du inte ser ryttarstatyn, där kungens finger
sägs peka åt annat håll, så 'gömmer' han sig bara,
framför ett stort guldbrunt hus.

I ruta C3. Om man tänker sig ett rutnät där
att övre raden är A,B,C,D.E och vid sidan,
mera lodrätt då 1,2,3,4,5.

I äldre tider fanns det kartor, även över länder,
världen, vägnätet och så vidare och i en atlas
fanns det rutnät, så turisterna och fiender som
invaderade, skulle ha något att böja på huvudet för.

När de inte studerade människans anatomi i skolan,
livets skola, exempelvis.
Ursäkta den utstuderade rösten, men det var så
frestande av få tala en smula menande...)