Dina ord är så fria och vackert lagda
Din själ inte skör som min
Mina ord kommer aldrig bli sagda
Min penna ej stadig som din

Kunde jag skriva som du
Ur djupet av själen
Då skulle jag blotta mig nu
Och tina upp tjälen

Men jag är bunden i rimmens pakt
Försöker hålla balansen
Ger inte orden frihet och makt
Vill värna distansen

Du låter blotta din själ i ditt ord
Ty du har både frihet och ro
Jag ser ditt väsen, din himmel, din jord
I orden, där kärleken bo