Haiku

Efter denna väg
längtan efter full mognad
I allt levande

100 ordare

Den gamle med sina knotiga händer
Grep hårt om käppen
Det var den sista biten av vägen
som var tyngst att gå
Så trött nu och så vis och fullt ut
mogen, liksom sommaren i full blom
Snart skulle sommaren liksom han själv
vandra vidare
För så var det ju till syvende och sist
med allt levande
Bitter var han inte , bara mer trött i benen
och fylld av minnen
Minnen som nu blandades med varandra
Både de minnesvärda och de han helst av allt
velat glömma men ändå kom ihåg
Han var framme, nästan framme nu
Vid vägs ände.

Fri vers

Käppen knotig
Handens läderhud
fläckig
De kallades visst
åldersfläckar
Lite mer omfångsrika
och skrovligare
Än alla de vanliga fräknarna
spridda över huden
han vant sig vid
De som vissa gillade att referera till
med uttryck som :
-”Har du spottat snus i motvind”

Åldersfläckarna däremot
bar på nyhetens behag
Något att fundera över

Ålderdomen
Och att han
så påtagligt drabbats av den
Från en dag till en annan