Jag vaknar om morgon
trött som en sate,
vill bara sova igen.

Jag sluter händer
och säger rakt ut:

”Hjälp mig möta dagen.

Få mig uppå mina fötter
och led mig genom dagen igen.

Det är dina fotspår jag söker
som jag vill följa åter hem.

Jag är för blind
för att se nånting själv,
låna dina ögon till mig.

Ge mig din syn,
ge mig din styrka
att möta världen igen.

Som jag gjorde
när jag var liten,
när jag var öppen,
inte stängd.

Ja, ge mig det livet igen
så jag kan vara mig själv.”

Jag vaknar om morgon
trött som en sate,
vill bara sova igen.

Jag sluter händer
och säger rakt ut:

”Hjälp mig möta dagen.

Lys vägen ut ur detta mörker,
visa mig leden igen.

Leden som leder mig
inom dess portar,
inåt till hjärtats hem.

Ja, låt de brista och växa fria.
Låt blomman växa fritt igen.

Låt bina och fåglarna flyga
som fria fåglar igen.”

Här står jag nu vaken
och mina fötter
marscherar igen,

till vad vet jag inte,
men här kommer
ljuset och skiner igen.

Ljuset det skiner
och vaderna rör sig
hemåt mot ljuset igen,

för på denna stigen
där går jag och letar
efter mitt eviga hem.