RESELOGG.

Jag sitter ensam, funderar över frågan, kan under ske ännu i våra dagar. Kanske är vi förblindade av alla modärna mediala frågor och svar, där oförklarliga under inte har någon plats.
För hur mäter man storleken och vikten av ett under för att vara säker på att det skett.
Jag var på en gruppresa genom vårt broderland. Hörde ofta oron komma komma smydande, i vardagliga frågor från mina reskamrater. Den oftast förekommande var, hur blir vädret i morgon?

Ja vädret hade ju varit si och så, storm med mörka moln och åska på Dovre.
Trollen verkade inte gilla vår överfärd och nu hade vi framför oss ett helt dygns båtfärd. Många kände nog oro och obehag över att vädret var så labilt.

Vår grupp kommer kanske, från det mest sekulariserade landet i världen.
Kanske ett av de få länder, där alla får tro vad de vill och på vilka inriktningar och trosformer man anser är relevant.

Självklart, så länge det inte bryts mot några lagar.
Resans punktmål, sitter vi utanför.

Hur skall man då, i dag, kunna förevisa en stor katedral. Den som byggdes, för att hedra en gammal viking.
Han som ihågkoms, genom sin omvändelse till kristendom och genom sin gärning att kristna, detta hednaland, fått statusen av att bli helgon.
Jag ser upp mot den höga fasadens utsmyckning med helgon, prelater m.m.

Jag får syn på ”Olof”, han står med sin stora stridsyxa i handen och foten på det man kallar underliggare.

Detta var sin broders huvud, han tryckte ned mot marken. Brodern, representanten för hedendomen, den som han besegrat.
Med en ärlig kämpalek enligt vedertagen vikingased.

Jag ser att han har en blomsterkrans hängd på sin hand. För ett par dagar sedan. Hade det varit högtid till hans ära.
Olofsmäss som det även, fortfarande kallas på sina håll i vårt land.


Jag såg vår guide komma och vinkade henne till mig jag hade fått en idee, pekade upp mot helgonbilden och snart hade de flesta av medresenärerna samlats runt oss, ja så blir det ofta, när man pekar på något obestämt.
Guiden berättade vem som stod där och varför han hade kransen i handen.

Nu kunde jag komma med mitt nypåkomna förslag.

Vi kan väl gå in i kyrkan och tända ljus och be om ett under, att vi får en bra båtfärd och vacker resväder.
Då kan Olof få visa oss att han fortfarande har makt att göra under.

Det fanns inte tid till detta besök i Katedralen, sade guiden och beklagade, hänvisade till tidsbrist.

Men fortsatte hon, vi kunde väl ändå be om ett under. Då kanske fick vi bevisat vad han dög till med sin Helgonmakt.
Alla tittade upp mot statyn med den vackra blomsterkransen.
Guidens kommentar lät på gränsen till hånfull.


S:t Olof hade ju tidigare antagit utmaningar, som den gång när han seglade kapp mot sin broder, hedningen.
Mot alla odds vann han och genom den seger blev både kung och även helgon Helgonförklarades .

Morgondagen kom med aning av sol och ingen vind, hela resan förlöpte utan mankemang.
När vi ett dygn senare anlöpte slutstationen för vidare färd hemåt, så började regnet och vi fick i ett skyfall, springa till den väntande bussen.
Inga kommentarer hördes om händelsen vid Domen när vi riktade våra förhoppningar till S;t Olof om en god sjöresa, för det var åtminstone det jag bad helgonet om.

Han var ju räknad som de sjöfarandes skyddshelgon,
åtminstone här i österled.

Jag anser att jag blev bönhörd. Det är svårt att tro att det var annat än ett under att vädret slog om just den dagen.
Hemresan gick i skyfallsliknande regn. Är Helgon att lita på......

Bosse 15 juli 2022.