Strindberg sökte Gud
alltifrån barndomen
men fann demonen.

Det skrev han själv.

För innan vi finner Gud,
finner vi demonen.

Vi får det vi efterfrågar,
men det vi får är värdelöst.

Han skriver även
att allt är fåfänglighet.

Att det inte är
den ostillade lusten
som plågar mest,
det är den tillfredsställda lysten.

Demonen får det den önskar,
men är aldrig nöjd.

Den vet inte vad den vill.

Gud tillåter oss
att se demonen inom oss

så att den kan dö,
så att vi kan dö

för att sedan leva

så att vi kan få
det vi verkligen vill.