hör du mig då
om jag mumlar mot jord
hör snigeln mig då
jag vet ju ingenting, ett måste jag säga
de små daggdroppeorden
är ju droppar
som aldrig sinar, detta oerhörda regnmoln
ständigt över mig flockar
i mörkret kommer de smygande tjuvarna
de rakar gärna rent varje gren
på livets frukter
minnet från paradiset, saften och kraset
bär de på läpparna


i bakfickan gömmer de sågen och yxan
veden trår de

brasan att värma sig vid