Vinden är mörk och spindelväv hänger från glömda skrymslen
Ingen har varit här med lykta på många årtionden
Vad finns här inne; vad är stuvat i min vrå?
Gastar och illusioner vårt riktande ljus kan flå
Fasa dem ut ur vårt hus och sanningen vi vunnit
Men vad är kvar, när gastar och illusioner försvunnit?
En lieman med brynsten och skärpa i sin egg
Finns lyktan kvar som gav huset dess ljus?
Kan en lieman älska och ha värme i sitt hus?
Kanske ensam han sitter och upplevs nu vara den frie
Sakta en realisering växer ur ingentinget för vår värd
Att sanningen minsann inte är någon lie
Dess skepnad är av ett tveeggat svärd
Vad nu så
Vår värd
I ditt hus
Med ditt svärd
Det som raserats är blott vår värld.