Min liv
satt fast i törnen och snår
sönderriven kjol
blödande rivsår

När du dök upp
fanns nästan ingenting kvar
spillror av ingenting
en svalnande doft

Ett underverk krävdes
ett lyft av oanade mått
kraften från jorden
dess mörka doftande mull

Omgiven av ljus och växter
berusad av Vallmons blommor
vandrar jag över ängen
mitt eget Golgata är nära