För att döda en man måste du ha tagit ut den mannens själ ur hans kropp, annars kommer mannen inte att dö.
Vi kallar karaktären som gör detta för Azrael.
Vissa samhällen kan inte ta bort sin egen Azrael och göra sitt arbete med Azrael från ett annat samhälle eftersom de ännu inte har lärt sig hur man tar bort själen från kroppen.
Så för att vara ett starkt samhälle kommer du först och främst att etablera ett kraftfullt system av förstörelse.
Med andra ord, du kommer att ta fram kompetenta Azraels.
Om du inte kan få ut dessa mästare kommer du att förlama systemet, skadade blåslagna själar kommer att vandra omkring och ett sjukt samhälle kommer att växa fram.
Om du ska slakta ett samhälle som har nått en viss storlek måste du samla dessa själar i förväg med en mäktig Azrael.
Ett plundrande samhälle kan aldrig slakta ett samhälle av den storleken, men innan det samhället slaktades fick de sina liv skickligt räddade av sina egna bistra skördare.
Efteråt görs marodörerna till instrument i detta arbete och slakten genomförs.
Och historien skriver att även om de var så mäktiga så attackerades och förstördes de över en natt av marodörer.
När en stam vill slakta sig själv använder den vissa argument och motiverar slakten.
Till exempel säger de som stannade kvar och såg sig själva som intelligenta att de var perversa och blev en pervers gemenskap.
De skulle dock springa iväg efter att de redan avslutat sitt arbete och sagt adjö till resten med ett sådant spel.
Ett enkelt samhälle kan aldrig mala ett högnivåsamhälle, men det speglas på scenen som köttfärs.
Det finns många Azrael av en avancerad stam, det här är precis som mästare-lärlingsprocessen.
Master Grim Reapers utbildar ständigt nya lärlingar.
Även en av dessa lärlingar kan hugga upp ett underutvecklat samhälle som köttfärs.
Men varför ska han hugga?
Det måste finnas en absolut anledning.
I det här sammanhanget kommer i de flesta länder de som tror att de är starka fram, men de har inte makten, här finns ett förtigande.
De starka kommer inte alltid fram, tvärtom spelar de de förtryckta, men det framgår av deras agerande att de är en ädel gemenskap.
De som ser med hjärtats ögon förstår detta, men de som bara ser för att se kan inte se.
Om ett samhälle är tungt på plats som en sten finns det något här, men om det slängs åt vänster och höger varje gång det blåser så finns det ingenting där.