du drack ur tiden, förlorad i en rymd av bokstäver, uråldriga entiteter som skulpterade sina linjära system, sina kategorier i vilka du såg livet ta form, vem var du om inte ett konstverk, en själ inuti en tavla av språk, som stod alldeles stilla på gatan och tittade upp på den vaniljvita himlen, och utanför tavlan fanns ursprunget, ett kvicksilver som svävade i luften, en sfär av drömska skogar som fick alla synvillor att skingras, och du såg dig själv ta form, för ett ögonblick kunde du se ut ur tavlan, röra vid den språklösa substansen, ursprungets glödvita eld, klockans visare som smälte i sommarsolen och förvandlades till guld.,