Dagen är utsökt tunn,
utan minsta spår

Lokalsinnet går i cirklar
i magtrakten

Det gör lite ont
på en obestämd plats i rummet

Ett uns enfald
mildrar intelligensens kyla

Nu blandas minnesfragment
med ljudet av ett avlägset terrängfordon

Ett par direkta påståenden gör halt

En järnhård otydlighet
stålsätter stunden

Husflugan målar slingrande krumbukter
borta vid sovrumsfönstret,
kamouflerad i röjsågen ute i järnvägsslyn
vid Västiträsket

Kroppen lägger mig tillrätta,
delvis synlig nedanför ögonen

Handen lägger sista bokstaven
vid ordet;
ett t

Mycket går åt olika håll

Det mesta försvinner obemärkt

Rumtiden är en räcka åtsidosättanden

Den fjärran röjsågen spinner in hörhållet
i jordfärgade garn;
diamantvassa tranrop glimmar
i glömskan

Delvisheten flackar vilset

Alfabetet tolkar språket bokstavligt

Minnen är skrattspeglar
och punktmarkeringar

A la recherche du temps perdu
är brutala och stilfulla påminnelser
om att ljud är störningar på tystnadens yta,
livet avvikelser på dödens

I alltets drömkaraktär
envisas tingen

Trötta faller hjärtslagen
i onödiga kroppar,
sjunker tidsåldrarna i allt påskyndat
och hetsat

Anpasslingarna knastertorkar
i sans och måtta

ge mig ett snäpp, ett uns, en aning;
en knivsudd gift
i slutet på min spaning