Hennes omvärld är monstruös i sin totala brist på empati. Allt är hennes eget fel hävdar de och drömmer mardrömmar om sin hiskeliga skuld. Du måste rycka upp dig och skaffa dig ett jobb och pojkvän. Allt går bara man anstränger sig. Det ska vara skönt att leva upprepade hennes mamma för henne från det att hon var 5 år gammal, det ska vara skönt att leva, minns hon när hon sitter och skakar av panikångest och gränspsykos på akutpsyk. 5 timmar har hon väntat på en hjälp som inte finns, det ska vara skönt att leva. Hon är 20 år gammal och utslagen. Hennes lillebror tog livet av sig för 5 år sedan och sedan dess är allting svart. Mamma är en hysterisk människa som alltid skyller allting på andra. Pappa är en blandmissbrukare som inte har något riktigt liv.
Läkarens ögon är iskallt kalkylerande och spär på hennes ångest och känsla av overklighet. Det ska vara skönt att leva. Endast de allra sjukaste får plats på avdelning Olyckan. Fast hon mår dåligt så blir hon hemskickad med en påse sobril och propavan. Hennes hem, en liten etta, ser ut som en soptipp och hon har inte tvättat sig på 2 år. Hennes uppväxt har varit en lång serie av katastrofer och fiaskon och hon började att prostituera sig på högstadiet och gå på droger. Hennes mamma har alltid bara varit anklagande och utstrålat kyla. Pappa har överhuvudtaget aldrig brytt sig om något annat än sitt missbruk. Hennes föräldrars uppväxter var också de en serie av absurda katastrofer och fiaskon. Allt är ett snurrande kaos som det inte går att bearbeta och sortera. Det ska vara skönt att leva. Så vad ska hon ta sig till? Hon har hört talas om att rättspsykiatrin ska vara mycket bättre än psykiatrin och socialpsykiatrin. Så en dag när hon ligger och skakar av ångesten och den surrealistiska gränspsykosens skräck så bestämmer hon sig. Hon åker och köper två dunkar med bensin som hon dränker in lägenheten med och tänder på. Naturligtvis så hamnar hon på rättspsyk och så klart får hon gedigen hjälp med sitt mående. Hon bygger en grund för en bra framtid. Efter ett års vård så mår hon riktigt bra. Det ska vara skönt att leva. Avdelningen är ett kollektiv av kärlek och omsorg och till och med ler ibland när hon skämtar med skötaren Stig. Hon ser sig själv som en nunna i ett kloster och hon ber varje dag för alla som mår dåligt. Det ska vara skönt att leva.