Ibland känner jag mig vilsen. Borttappad, bortglömd.
Kanske för att jag snart kanske inte har nån bostad.
Kanske för att jag snart kanske inte har nåt jobb.
Kanske för att jag snart kanske ska resa ut i världen.
Det sista blir om jag inte har nåt av de första.
Fast det kommer ändå inte att bli av.

Jag vill veta vart jag är på väg.
Jag vill ha nåt fast.
Nån som lyssnar, nån som bryr sig.
Någon som jag växer med, talar samma språk.
Någon som faktiskt knuffar sig själv åt sidan om det behövs.
Någon som kan offra några timmars sömn för att prata.
Någon som är intresserad.
Jag har upptäckt det som var bra.

\"Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart och när jag känner så så tänker jag på dig\"