Morgonen piper i örat
och jag ligger kvar bara för att

Jag blundar kraftfullt
och stänger ute ljusets tumult

Omvärlden döljs bakom ögonlockens slöja
armar fjättras i täckets tvångströja

Teaterkulisser uppenbarar sig sakta
ögonen tvingas en smula att börja betrakta

Suck och stön ljuder med blandat kvidande
mina ben tvingar mig till framåtskridande

Vita väggar bländar knivskarpt min hjärna
all ångest pressas till mitt eget interna

Kallvatten längs halsen ger ordlöst skrik
morgonen känns med ens väldigt osannolik

Garderoben ekar ut tystnadens lov
inuti ber jag om ett nytt skrov

Ansiktet i spegeln ber om andens friskhet
dövörat letar förgäves min inre estet

Köket faller över mig med sin tomhet
jag känner fantasins senilitet

Kolhydratfull dras jag motvilligt ut
med min hals hårt snörd av en slipsknut

Uppväckt av verklighetsrealism
blir min egen form av sadism