Så fort människan började vandra på Jorden så började den sista tiden som det står om i Bibeln. Den sista tiden ska vara extra mörk och plågsam och Världens dagar är räknade. Människan är en monstruös varelse som är beredd att förråda, lemlästa, våldta och mörda för småpengar. Människan är skapt av djävulen och hans demoner har full kontroll på vad människan ska säga och göra. Även de goda människorna är innerst inne onda och egoistiska. Det handlar om att ha full kontroll på sin omgivning och dra i de rätta trådarna och manipulera. Det finns väl för all del lite kärlek här och var men det är en feg, slutkörd och lögnaktig kärlek som stänger in sig och tittar på Netflix och dricker billigt lådvin.
Se vilka fantastiska katastrofer människorna har ställt till med och värre kommer det att bli.
Jag förstår inte hur jag orkar och förmår att leva dag efter dag i mitt pinsamt patetiska och fullständigt misslyckade liv. Det är kanske Gud som hjälper mig men vad är själva meningen?
När jag ser mig i spegeln så ser jag ett utbränt och förvirrat spöke som inte vet var han ska ta vägen eller ta sig till. Jag är ett odrägligt monster, en skenhelig trygghetsnarkoman som skyller all min olycka på andra för jag har då aldrig gjort något fel. Jag lider med den korsfästa Moder Jord som blöder ymnigt och som har slutat att skrika för det är ingen som lyssna längre, och det är sä jävla skönt att shoppa, äta god mat och dricka öl och se ännu en cool kvalitetsfilm på Netflix. Det är den sista tiden, det sjätte massutdöendet. Några barn på en valduell står och gråter över miljökrisen men politikerna har inte kontakt med sina känslor, två talande huvuden ute efter makt, inflytande och berömmelse. Utse Greta Thunberg till statsminister så kanske det börjar att hända något. Jag stänger in mig, gömmer mig i min trygga box, människorna skrämmer mig och jag är så jävla rädd för att bli riktigt psykiskt sjuk. Jag är psykiskt sjuk eller jag blir det nog snart. Jag är en hemsk och fruktansvärd människa. Jag förbannar den jävla dag då jag föddes. Tur att de nattliga drömmarna finns, för då är allt så himla underbart. Jag skäms för att jag är en så dålig, feg och självupptagen människa. Men sånt är livet under den sista tiden. Människan är ett degenererat monster som snart har förstört allting som existerar.