Jag vet att jag inte är psykiskt frisk. Jag är medveten om att jag pendlar mellan frisk och sjuk. Mitt huvud är ett tomt vacum den första halvan av dagen. Som att delar av hjärnan inte vaknar och står på stand-by. Jag tar mina mediciner och jag gör allt som står i min makt för att bryta det här tillståndet. Framåt kvällen brukar det klinga av så att jag kan tänka och se klart och komma till sans. Det handlar delvis om en psykosomatisk och posttraumatisk trötthet och utmattning. Det handlar om en urballad värld vars kaos tär på själ och psyke.
Nu ska jag meditera och se i fall det släpper
och koppla upp mig på Gud som aldrig sviker.