Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kroppsspråk


Politiken är magstark!

Planeringen huvudlös!

Handhavandet saknar fingertoppskänsla

Allt görs på en höft

Han armbågar sig fram,
pekar med hela handen,
gör tummen upp,
gnuggar händerna

Han tittar under lugg,
och snyter sig i näven

Orden fastnade i munnen,
hjärtat i halsgropen,
men han höll tungan rätt i mun

Han har ögon i nacken,
stirrar sig blind,
fäller krokodiltårar,
slår dövörat till,
har ändan bak,
går dit näsan pekar

Jag rynkar på näsan,
läppjar på kaffet,
har öronen på skaft

Hon håller tand för tunga,
men gapar efter för mycket,
tar sig för pannan,

Han slår sig för bröstet,
sätter ner foten,
klappar sig på magen,
drar på munnen,
pungslår kunderna

Han har råg i ryggen
och spring i benen,
är fullständigt hudlös,
är van att nagelfara andras argument

Hon la krokben för många,
men hade tumme med de flesta

Han axlade en stor uppgift,
vägrade kröka rygg,
visade många fingret,
men vad var hans achilleshäl?
Det knöt sig i magen

Hon vände andra kinden till

Han hade de grå tinningarnas charm,
var en fröjd för ögat,
men talade med kluven tunga;
det var en läpparnas bekännelse
det är i var mans mun

Hon satt med armarna i kors,
rullade tummarna,
såg inte längre än näsan räckte

Ögonen svartnade,
han knöt näven i fickan

Han gick hack i häl,
på armlängds avstånd,
hade fjärilar i magen,
det vattnades i munnen

Han kom tomhänt,
slet sitt hår

Hon höjde på ögonbrynen,
slickade sig om munnen
Han åt ur handen på henne

Han bröstade upp sig,
ville stå på egna ben,
bar hand på henne

Hon tyckte lagen var tandlös,
gnisslade tänder

Hon var lätt på foten,
men stod på god fot med kommissarien,
som dock fick kalla fötter

Hon kom snart på fötter,
men han drog fötterna efter sig

Hon försattes på fri fot
och fick in en fot i firman,
började med två tomma händer,
hade ett välsmort munläder

Han tog ett beslut på stående fot,
tyckte han hade ordentligt på fötterna,
men gjorde inget vettigt över huvud taget

Strax levde hon på stor fot
och la honom för sina fötter,
samlade glödande kol på hans huvud


Presidenten stod med ena foten i graven,
folk röstade med fötterna

Han visste inte på vilken fot han skulle stå,
tyckte sig bunden till händer och fötter,
vinkade med kalla handen,
sköt sig i foten

Hon var på resande fot,
var ofta rund under fötterna,
ville ha ryggen fri
och gick bakom ryggen på honom,
tvådde sina händer,
var som en omvänd hand

Andra höll honom om ryggen,
trots att de insåg att han saknade ryggrad

Han var helt ryggradslös,
kände obehaget ända in i ryggmärgen,
ryggade tillbaka,
men hade ett bra fotarbete

Han gick på knäna,
men hade vassa armbågar,
det satt i ryggmärgen

Till slut bad han på sina bara knän,
men hon kunde inte trolla med knäna,
trots att hon hade bra kort på hand

Hon höll huvudet högt,
men han fick bära hundhuvud

Hon gick med högburet huvud,
hade händerna fulla,
medan han körde huvudet i väggen.
Att hon bara hade mage!

Han stack huvudet i sanden,
men hon fick något i huvudet,
som ställde allt på huvudet

Det steg henne åt huvudet,
och växte henne över huvudet

Till slut stod hon och hängde med huvudet,
medan han flydde hals över huvud

Hon tog sig vatten över huvudet,
fick inget ur händerna,
sa inget på rak arm,
men han fick tak över huvudet

När man krävde hennes huvud på ett fat,
lät hon själv huvuden rulla,
medan andra dog för egen hand

Hon bet huvudet av skammen
och gjorde därefter allt efter sitt eget huvud,
tog lagen i egna händer,
men hade tummen mitt i handen

Hon förvred huvudet på honom,
och talade samtidigt över huvudet på honom

Han tappade fullständigt huvudet,
gick henne tillhanda

Hon slog huvudet på spiken,
han råkade i handgemäng

Han blev torr i munnen;
hon hade gott handlag med honom,
var född med en silversked i munnen,
och han spelade henne i händerna,
blev hennes handgångne man

Han talade bredvid munnen,
och de munhöggs;
hon begärde handräckning,
som Polisen tillhandahöll;
det gick i en handvändning

Till slut tog han bladet från munnen

Han hade många munnar att mätta,
och fick rätta munnen efter matsäcken

Själv levde han ur hand i mun,
var van att måsta vara len i mun

Han tappade ansiktet,
tappade hakan,
blev lång i ansiktet

Hon gjorde stora ögon,
han kastade ett öga

Hon var ansiktet utåt,
han räddade ansiktet

Hon visade sitt rätta ansikte,
slog undan benen på honom

Han var ligans huvudman,
tog långa benet före

Hon kom på benen,
han la benen på ryggen

Han sprang iväg med svansen mellan benen
Till slut var han bara skinn och ben

Han hade många år på nacken,
hon flåsade honom i nacken




Fri vers (Fri form) av Ingvar Loco Nordin VIP
Läst 16 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2022-09-23 11:49



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ingvar Loco Nordin
Ingvar Loco Nordin VIP