En dag i juni kom det sig att jag gick mig väg till Kungsträdgården i Huvudstaden. Det var omkring tio på förmiddagen och ännu någon tid innan människor skulle ta sig tid med att äta sin måltid utomhus. Bäst som jag gick där och som spanade efter något som bekant ansikte, klappade en hand mig lugnt på axeln och jag ryckte till. Där stod det en gosse i ungefär min ålder, bara att jag tyckte hans ansikte såg som tidlöst ut den där dagen. Efter att ha räckt mig handen, uttalat sitt namn och fått ett Henry till svar, fick jag för mig att han sagt Alexander. Det enda jag kände till som lät så var namnet på en gammal orkester. Alexanders Ragtime Band, och det sjunget i en då för tiden gammal sång. Jag visste alltså inte om bandet funnits i verkligheten, men dagens händelser verkade på mig som om de verkligen utspelade sig. Det var en skinande och varm dag alldeles sista veckan i juni det året och jag kände mig som om jag just fått en ny vän. Han verkade uppsluppen och lättsam, föreslog att vi skulle leka något som verkade ha fallit honom in just för stunden. Han sade till att se på sig själv och så försöka att härmas, fast på mitt eget sätt. Han stod som om han skulle börja ta vägen mot schackspelet till, det var en plats med pjäser lätta att flytta med någon kraft av händerna och pjäser stora som ett tioårigt barn. Han flöt fram i ultrarapid och sakta gick det verkligen. Det var som att se en film vilken istället för att köras i normal hastighet, saktats ned till kanske en på tio. Det gick att se med blotta ögat denna som flytande rörelse, vilken sakta men säkert rörde på sig så där oändligt sakta. Det såg ut som om han rört sig i tung sirap ungefär och jag blev först så som häpen och kom mig inte för själv med annat än att fånstirra på hans sätt att röra sig. Jag kom mig själv inte för att söka härma sättet att uppträda och bara några timmar senare var vi som vänner och lovade varandra att träffas vid just schackbrädet bara någon vecka senare. Jag kunde inte den dagen och så gick sommaren det året. Men varje år samma datum och oavsett väder brukar jag tänka tillbaka till den där dagen den sommaren och undra i mitt stilla sinne om han skulle dyka upp om jag infann mig samma datum och även 'samma' veckodag, för att parera för eventuell miss. Om han skulle komma dit i så fall. Men jag har även kommit på mig själv med att tänka att jag kanske blir sjuk just den sista veckan i juni varje sommar, just på grund av någon speciell orsak. Att det skulle kunna vara en som en vanlig sommarförkylning.