Någonstans i sprickan
mellan tacksamhet och trots
går kärlekens rakblad
över öga och tunga

ännu en vridning och vändning
efter mening under en förtennad himmel
Man tar vad som finns närmast till hands

Du är min ideologi
för rättfärdigande

Varför kan du inte bara älska mig
som har så underbara brister?